En dag då solen sken, målbilderna var positiva, och livets elände höll sig på avstånd bestämde sig Malou och jag (Iota) att nu skulle vi på tävling och inte vilken som helst utan Arab-SM!

Nåja inte SM direkt men åtminstone C-tävlingen som gick av stapeln dagen innan själva SM:et. Bara det krävde ett nog så rejält mod... eller om det var ett uttryck för bristande självkännedom...

Det bestämdes att Malou skulle värma upp Batcha på C-tävlingen så att hon visste att uppföra sig när Malous dotter Linn skulle rida henne på ungdoms Arab-SM:et dagen efter. Även Linns kamrat Maria Rissveds var med och jag ska passa på att tacka henne, för OJ vad skönt med lite extra hjälp när man är ute och tävlar, det är i alla fall inte jag bortskämd med.

När vi gick igenom vilka klasser vi skulle välja var vår utgångspunkt att slippa galoppombyten. Så det fick bli Trail, Western Horemanship och Versatile Horse (och DET är ju en utmärkt gren om man vill göra det lätt för sig ... ja, vad får man allt ifrån).

Med lastade hästar och nosen riktad mot Norrköping och Skärsunda gård började vi undra vad vi gett oss in på, men vi skulle ju ”bara träna”, intalade vi oss. Åka så långt bara för en ”träning”! Men vi åkte ju också för att se stora Arab-SM på B-nivån!

Vi åkte dagen innan tävlingarna började. Det sista vi gjorde innan vi kojade var att rida fram hästarna i det stora ridhuset och när det var klart var klockan halv tolv (på natten alltså...).

Tävlingsdagen satt vi i sadeln klockan elva (på förmiddagen hade D-tävlingen gått av stapeln) och det skulle visa sig att där fick vi sitta i drygt sju timmar, ja lite avbrott för en kaffepaus och dricka m.m., innan alla grenar var avklarade.

Det kändes nog lite underligt. Det är ju så att när en B-tävling ska gå dagen efter så värmer ju proffsryttarna upp dagen innan. Så konkurensen var ju liksom en annan än den vanligtvis brukar vara. Före oss fjolårets SM-medaljörer och sedan vi!!

Nå, hur det gick?
Själv är jag nöjd med mig själv att jag överhuvudtaget vågade åka ner och tog mig igenom mina grenar. Jag var också nöjd med min pålle, Fazushka som var lugn och harmonisk och lyssnade. Vår trailritt var den bästa någonsin. Lugnt, inga nervösa extra steg och GRINDEN, tänk att vi tog GRINDEN! För första gången helt lugnt och korrekt. Men att ta någon rosett här var det naturligtvis inte tal om.
Western Horsemanship- klassen Kan vi glömma. För många misstag från min sida.
Versatile Horse gjorde vi så gott vi kunde, även här en jättebra grindpassering av Fazushka. Gick så bra det kunde med tanke på den nivå vi är på.

Malou gick det också lite ner och upp för. Först ner, hon var inte nöjd med sin trailritt och skyllde allt på sig själv. Men den ritten skulle snart kompenseras av nästa. Strax innan Malou skulle in för start till WH så hörde man en förtvivlad röst från framridningsbana:"Jag kan inte byta galopp hjälp vad ska jag göra"! Lyckligtvis fanns Pernilla Sjöström, Audis duktige matte på plats. Gör så här, sa Pernilla och Malou gjorde så, red in och startade på Batcha som gjorde ett perfekt flygande galoppombyte! Rosettplats blev det inte men hon kom in som finalist och hamnade på elfte plats av 27 startande i klassen och med de konkurrenterna må det väl väl sägas vara en seger om något.

Dagen avslutades med ett glas vin och lite dans till lokalt band som spelade helt underbart, tufft och roligt. SKÖNT nu var vår tävlingsinsats avklarad. Nästa dag var det ungdomarnas tur.

Ungdoms-Arab-SM

Ja dessa ungdomar vad de kan! Förutom Linn så var också Emelyn Norell och Alfax från DWR med. Emelyn hade en intensiv helg, hon ställde upp i både D, C och ungdoms-Arab-SM. Hon hade en riktig toppenhelg där rosetterna regnade ner! Gissa om hon var nöjd och vi kunde ana en mäkta stolt och lycklig pappa i bakgrunden.

Linn tog medaljplats i alla de tre grenar hon ställde upp i! Så Malou var självklart lika glad som om hon själv skulle ha vunnit. D och C-tävlingarna anordnades av WRÖ- Western Riders Östergötland en WRAS-ansluten klubb, Arab-SM däremot, både ungdoms och vuxen, anordnades av SAHF (Svenska ArabHästFöreningen) och inte WRAS, vilket innebär att man inte kan tillgodoräkna sig WRAS-tävlingarnas poäng.

Stora Arab-SM är en fröjd att se. Jag tror inte jag sett så svåra banor någonstans på någon tävling. Har du inte en ordentligt samlad, musklad och bäraktig häst går det inte. Ni skulle sett bommarna t.ex. vilka ryttarna skulle galoppera över i mycket snäva ”kringelkrokar”. Det var inte lätt men otroligt snyggt såg det ut när proffsen klarade det.

Foton från tävlingen

Text och foto:Iota Lilliemarck

Tillbaka