Naturlig hovvård går i korthet ut på att söka efterlikna hur de friska vilda hästarna lever sina liv och sliter sina hovar. Det är vår sanna mall som bör styra vår uppfattning om hur hovar ska se ut och inte en önskan om vad vi tycker ser bra ut.

I "Wild Horse County" lider inte hästarna av fång och andra hov och dietrelaterade problem som är så vanligt bland våra egna tamhästar.

I Norge har man kommit längre med barfotagång än här i Sverige. Flera gånger har man haft experter/instruktörer från *AANCHP (American Association of Natural Hoof Care Practitioners). Läs mer om AANHCP längst ner.

Den 1-2 maj 2004 ordnades en träff för en grupp barfotaentusiaster i Enviken. Platsen var Malou Olersbackens kursgår. Det var en strålande fin dag . Jan började lite med att berätta om sig själv. För ca två år sedan skulle han just till att satsa på heltid som hovslagare men blev slagen av de många olika hov problem som dök upp. I sitt letande efter hjälp kom han in på natrurtrim. Och som han sa, han rusade ut i stallet och tog av skorna av sina egna fem hästar...

Jan visade med förklarande bilder vad grundtrimningen går ut på och varför.

Idag jobbar han i Norge som naturtrimmare enligt *AANHCP ( American Association of Natural Hoof Care Practitioners).
Vi "leker natur" som Jan sa. Om våra hästar skulle motioneras på grusväg två mil om dagen utan skor så skulle vi inte behöva trimma alls, de gör sin egen trim. Men så ser knappt förhållandena ut för våra våra tamhästar, undantagsvis vissa travhästar kanske...

När det gäller tamhästar får man räkna med MINST ett år innan hoven tillfrisknat och fått tillbaka sin optimala form. Med detta menas INTE att den ska förväntas vara halt eller öm under så lång tid. Men beroende på hur hoven ser ut tar det förstås olika tid. Många hästar är speciellt ömma på grusväg de första 2-4 veckorna. Så då får man låta bli att rida där.

Under övergångsåret (men observera att det kan ta upp till 2-2,5 år innan hela hovens inre är läkt) bör man använda hovboots eller undvika att rida på sådant underlag som hästen inte rör sig bekvämt på.

A och O under rehabiliteringen och i framtiden är rörelse på fast mark, vilket befrämjar en frisk hov. Och kan du inte rida 2 mil på hårt underlag varje dag så kanske det tar lite längre tid innan hästen är komfortabelt på underlaget. Vilket väl är fallet med de flesta av oss hästägare. Men det är bra att veta så vi inte ställer för höga krav. Frågan är inte om jag kan rida nästa vecka utan bör i stället vara hur ska programmet se ut för att min häst ska få friska hovar med sin fulla potensial, barfota?

Hästen skall egentligen vara i ständig rörelse med ständig tillgång till mat (hö). Därför är det optimala att den får gå i lösdrift dygnet runt. Det är bra att ha den bilden framför sig, även om man inte har möjligheter att ordna det ideala själv. Men man upptäcker alltid något i sin hästhållning som man kan förbättra.

Under kursdagarna var det en salig blandning av hästar som skulle verkas och ses över. Även om grundprincipen är densamma så skiljer sig detaljerna åt på de olika individerna. Det var mycket lyckat ur undervisningssynpunkt att vi fick ta del av så många olika hovar. Där fanns plattfötter, höga hälar, understuckna hälar, mjuka sulor, hårda sulor och fångsymtom (" i viloläge"). Det var rörande att se hur gott trimningen gjorde för Bernts fjording Camilla. Hon var den som uppförde sig bäst av alla och när hon upptäckte hur gott verkningen gjorde så lyfte hon ivrigt upp ben för ben.

Alla lyssnar uppmärksamt. Jan var både trevlig, bra på att förklara och humoristisk på ett lågmält sätt.

Deltagare. Från vänster: Anette Rissveds, Sari Vilkman, Camilla Malmling, Malou Olersbacken.

Solen värmde skönt mot ladugårdsväggen.

Malou, Jessica Petersen och och Annika Wallström från Sundsvall.

Nu är det Batchas tur. Malou tittar intresserat.

Christer Frost, Lotta Anshagen och Bernt Östlund

Ulrika Gustafsson, Solveig Blom, Eva Olsson, Anette och Sari.

Unna Katz antecknar för brinnande livet.

Camilla testar.

Naturlig hovvård är en del i ett helhetsperspektiv där hästens naturliga väl bör stå i focus för våra önskningar.

Hoven kan inte ses som ett isolerat objekt skilt från hästen i övrigt. AANHCP betonar att god hovvård är en integrerad del av en helhet där andra delar är, hästens socilisation, levnadsomständigheter, diet både vad den äter men också hur den äter, aktiviteter, sadling och veterinärmedicinska aspekter.

AANHCP är en organisation av engagerade professionella hovvårdare, deras bakgrund är skiftande men de enas runt principerna för naturlig hovvård och naturlig hästhållning, och dess stora värde för tamdjuret hästen.

Syftet med AANHCP är: 1. Att fungera som och nå ut med information och utbildning och vara en forsknings-orienterad sammanslutning av “natural hoof care professionals” som är engagerade i principerna och tillämpningen av mänsklig vård och skötsel av domesticerade hästar. 2.Att främja naturlig trimning/verkning av domesticerade hästar baserat på paradigmen den vilda hästens hov. 3. Att främja naturlig hästhållning baserat på den vilda hästens livsstil.

AANHCP styrs eller kontrolleras inte av en person. Det startades av en grupp av angelägna, engagerade och omtänksamma individer. Den drivs under US federala och statliga riktlinjer för icke-profiterande organisationer (501c). Organisationen är demokratisk.

Metoden tvingar inte in hoven i färdiga vinklar och mått utan stor hänsyn tages till hovens självvläkande förmåga. Man vill hjälpa hjälpa hoven att på sikt hitta tillbaka till sin egen potensial.

Text: Iota Lilliemarck