Om westernsadeln
Av Antti Walnestedt ©Det skrivs mer och mer om westernsadlar i olika artiklar, man beskriver de olika typerna som finns, användnings område osv. Jag tänkte följa upp det och försöka beskriva vad som är en riktig sadel och visa på svagheter som man bör undvika. De tre viktigaste delarna är
- sadelbommen,
- riggen dvs fastsättningen för sadelgjorden och
- grundsätet.
Den i mitt tycke bästa bommen är av trä och klädd med två lager råhud, den går inte att rida sönder, två lager gör den tät mot yttre påverkan tex av smuts. Den blir marginelt tyngre och något klumpigare, men är en bra bom för roping och arbetssadlar. Träbommen med ett lager råhud är vanligare och används till alla typer av sadlar, råhuden ska sitta tät och inte som man ibland kan se, med centimeter stora springor, det får inte finnas häftklammer i hörnen, häftklammer är tecken på en dålig bom, de kan skära itu råhuden med risk för brott och de kan även lossna.
En billig sadel som är rensad, bomen var av på två ställen. Bomen är gjord av en planka som är 25mm tjock. Bomen följde inte hästryggen utan låg an på fyra ställen, två frame vid manken och två bak vid länden. En sådan sadel är direkt skadlig för hästen. Dessa sadlar säljes i Sverige och kostar ca 1500- 2500 kr. Köp aldrig en sån för att rida i.
Åter igen undvik låga prislappar. Den gjutna plastbommen är kanske den mest förekommande och har fördelen att höger och vänster sida är lika kurvade, men är i regel för smal i framvalvet, hållbarheten är bra. Plastbommen känns något stum att rida i.
Träbommar med olika överdrag tex väv eller glasfibermatta är inte att rekommendera. Bättre är den som är klädd med gjuten glasfiber men det är svårare att fästa skruv och spik i den.
Sadelbommen måste passa hästen, den ska ligga emot hela vägen och kurva sig ut i framkant så att den inte skär in i skuldrorna vilket är det vanligaste felet på många sadlar, och det ska finnas frigång vid manken så att det inte uppstår tryck.
Riggen håller dig och sadeln kvar på hästryggen, det finns mängder av typer och positioner för placering av infästningarna. ringarna kan sitta högt eller lågt, långt fram eller närmare mitten, fast i bommen eller i sidostyckerna. Här är det viktigt att materialet är bra, ringar i mässing eller rostfrittstål är att föredra, aluminium missfärgar lädret och kromat järn är sämst, undvik alltid kromat järn på häst tillbehör. Alla nitar ska vara av massivt koppar, inga rörnitar i riggen, eller i stigläderna. Där lädret fästs i bommen ska skruv användas inte häftklammer (livsfarligt).
7/8 positionen är bra för de flesta hästarna, 3/4 position har en tendens att hamna för långt fram och på de flesta sadlar med 3/4 rigg jag har sett så har riggen blivt sträckt och böjd framåt, och gjordarna är i vägen för ryttarens ben.
Full rigg är bäst för rena cutting och ropingsadlar, men kan behövas ibland pga hästens bogvinkel. Ju lägre riggen sitter ju stadigare sitter sadeln. Finns det flankgjord så är det samma krav på kvalitet.
Sätet är den viktigaste delen för ryttaren. En så kallad centre seat är bäst att rida och träna hästen i.
Flat seat är bra för tex cutting där man behöver röra sig i sadeln något mer, även roping kräver mera plats men förekommer inte i någon större utsträckning i Sverige.
Cantle seat där man sitter på bakfickorna föredras av många nybörjare men är inte bra för man lär sig inte att rida i balans, utan man får en falsk trygghetskänsla.
Kvaliten i sätet beror på det som ligger mot bommen, där är material valet viktigt och mycket fusk förekommer här, även på de kända och dyra sadlarna. Det kan vara plåt eller läder mot bommen, läder är bättre men ovanligt på fabriks tillverkade sadlar.
Sätet får inte vara gjort så att kanter förekommer under den yttre beklädnaden, på många sadlar sparar tillverkaren läder genom att göra sätet i två stycken och sen klä den med skumgummi och mockaskinn, om man trycker med handen så känns kanten och den känns garanterat när man rider.
Hornet på många pleasure sadlar är för rakt och är i vägen vid lättridning ( va`då lättridning, jag rider western). Den mesta ridningen man gör är skolning av häst och det blir hundratals timmar lättridning, så akta er för raka horn. Det är lättare att rida i en sadel som är något för stor än i en som är för liten.
En bra sadel har fårskinn underst, syntet som är vanligast finns i olika kvaliter från alldeles utmärkt till skräp men synteten håller inte lika länge.
Läder kvaliten skiljer sig också, tjockt bra läder till en sadel kostar mer än en komplett billig sadel. Handmönstrad sadel kräver bättre läder än en maskinstansad.
En sadel ska vara naturell eller infärgad men inte målad som är fallet med de billigare. Färgen på en målad sadel slits ut fort och det blir fula sår i lädret.
Utformning av framvalv och bakvalv är en ren smaksak, själv vill jag ha ett brett framvalv efter som jag aldrig har bråttom ur sadeln och jag rider ofta in unghästar. Bakvalvet vill jag ha rak för då får jag en kortare sadel med plats för packväskor.
Fram och bakvalv har mjukt skinn från buksidan och det gör det svårare att prägla ett mönster varaktigt. På de billigare sadlarna kan sidostyckena vara laminerade med papper och har man prutat där så kan man vara övertygad om att resten också är fusk.
Mönster eller inte mönster är personligt, ett korgmönster kan stärka lädret om den är rätt gjort. Tillverkaren vet att kunden köper en sadel efter hur den ser ut och inte hur den är att rida i. Silver utsmyckning gör inte en sadel bättre utan lägg pengarna på kvalitet, så blir du i det långa loppet nöjdare, funktionen är viktigare än flärden.
Stigläderna är enkla att justera med sk Blevins Buckles som är vända så att man inte behöver lossa remmen ovan stigbygeln och det blir inte klumpigt vid ankeln. Stigläderna får inte sitta så att det känns som man ramlar framåt, och ska vara lätta att föra fram och tillbaka.
Alla sömmar ska var försänkta så att de inte skavs av. En handsöm håller mycket längre än en maskinsöm.
En begagnad kvalitets sadel är alltid bättre än en ny billig sadel. Så länge bommen är hel så kan en riktig sadel lagas så att den blir som ny igen, det som kan vara svårt att få till är mönstret och färgen om man måste laga sådana delar. Läder är ett natur material och måste skötas rätt för att få livslängd.
Om syntet sadlar vill jag inte säga mer än att dom finns.
Så en riktig sadel har en råhudsbom som passar hästen, ordentligt material i riggen, läder grundsäte, centre seat utan kanter, ett horn som är vinklat något framåt, alla beslag är ordentliga, försänkta handsömmar, kvalitets läder rakt igenom och en design som passar dig. Den "billiga" ser bara ut som en sadel och den ska du inte köpa.
Artikeln är publicerad med författarens tillstånd.