Efter den första klassen, som jag alltid tycker är värst, (där jag glömde ryggningen...) kände jag mig skapligt lugn. Det gjorde dock inte Fazushka. Kontrollfreak som hon är hade hon svårt att lyssna riktigt på mig. Men en ritt som jag blev "rätt, ganska, mycket glad" åt hade vi i alla fall.
Jag har nu deltagit i 5 tävlingar i år. Och VAD ROLIGT DET ÄR när man börjar känna igen fler och fler ansikten. Det är också skojigt att se hur andra kämpar och tränar sina hästar. Och få att se andras framsteg. Jag tror att ni andra känner likadant!
Domare för dagen var Mia Ekström.
Vad är det som händer?